ORELATERAT

Som jag skrev i förra inlägget skulle jag och mamma kolla på balklänning igår, och det blev ett köp! Det var grymt kul att vara där och prova. Massa fina klänningar, bra service och allt. Hade fyra klänningar jag gillade, men man kan ju inte gärna köra något snabb-ombyte i småstjärnorna-style mitt under balen, man är ju så illa tvungen att välja en. Och nu i efterhand är jag veeery pleased med klänningen jag valde, otroligt fin och känns verkligen som jag till 100%. + att den föll även mamma i smaken, konflikterna lyste med sin frånvaro.

På kvällen var det firande av en viss 18-åring som stod på schemat! Vi skulle vara lite folk och först kalasa lite hemma hos Sandra, för att sedan gå ut när klockan blivit 12. Hemma hos Sandra var det jättekul, dock var utgången var inget att hurra för.. Inte mycket som gick som det skulle. Men givetvis fanns där lite ljusglimtar.

Just nu sitter jag här i min säng och gör ingenting, ganska skönt. Men jag känner mig lite nedstämd, fastän jag egentligen inte har någon anledning. Jag kan ibland känna en riktigt, riktigt massiv sorg i hela mig när jag tänker på sånt jag är ledsen över. Inte bara "ah jag känner sorg", typ som i hjärnan, utan det är något jag känner fysiskt. Det är inte något direkt fast, inte som en "klump i magen" som vissa säger, utan mer som.. pulver, eller någon vätska, det går liksom genom kroppen. Och så gör det ont i lungorna och hjärtat, för de drar ihop sig.

Det är ganska märkligt. Att en känsla kan kännas fysiskt i kroppen. Man har ju hört uttrycket, att det känns som man kokar eller att det skjuter blixtrar, när man är arg. Men det har jag aldrig känt. Och glädje, visst, jag har varit uppfylld av glädje och lycka till en viss del, men det har varit på det psykiska planet. Inte så att jag kunnat känna det konkret inuti kroppen. Ilska och glädje är abstrakt för mig. Men sorg är något mer konkret, det är ju det här pulvret/vätskan som finns inuti mig som aktiveras ibland när jag känner mig riktigt ledsen.

Det blev ett väldigt plottrigt inlägg, hoppas det gick någorlunda bra att läsa ändå. Nu säger jag godnatt kompisar, imorgon hörs vi igen :) xx


Sandra & jag igår, bild lånad från Ida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0