UPPFÖR

Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Skolan that is. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag har egentligen inget emot att just gå dit, skolan som sådan har jag ingenting emot, men! Allt - jag - läser - är - så - trist. Och för att inte nämna läxberget. Det är enormt. Astronomiskt. Mastodontigt.

Nu ska jag ladda inför min 8.15 till 17.30 långa morgondag genom att använda en pålitlig huskur: Sömn. xx


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0