rebecca was here

Vi människor personifierar oss ofta med fel saker. Har jag gjort en dålig prestation inom någonting, känner jag ibland att hela jag är dålig och misslyckad. Men det är fel. Dina handlingar är inte du. Att en sak du gör är dålig, innebär inte att du är dålig. Att man personifierar sig med sina handlingar är en brist på självkänsla och självrespekt: Man respekterar och accepterar i grund och botten inte sig själv som den man verkligen är, utan man måste hela tiden bevisa för sig själv och andra att man duger genom att lyckas inom olika området, skolan, sporten eller vad det nu kan vara. Man känner att man måste uppnå bra resultat för att vara lyckad.

Vi ser även våra prylar som någonting som gör oss kompletta. Men nej. Vårt hem, vår bil och allt vad det nu kan vara, visst, det kan säga någonting om oss, men det är ingenting som ingår i personerna vi är. Det är bara ett resultat av samhällets åsikter, ekonomi och ren slump.

Likaså säger vi att människor runt omkring oss "kompletterar" oss: Våra vänner, vår familj och vår partner. Men är det verkligen så? Jag tycker inte man ska se sina vänner som en del av sitt liv, utan som en temporär del. För sanningen är att människor kommer och går i ditt liv, och ens vänner är mest ett resultat av slumpen. För du har inga vänner som inte har någonting gemensamt med dig, eftersom du har mött alla dina vänner någonstans där du själv är: I skolan, på träningen, genom en gemensam vän.. Och så vidare. Men familjen däremot, de personifierar dig. För blod är så mycket tjockare än vatten. Dina vänner kan du välja för att senare välja bort. Din familj kan du inte välja, och definitivt inte välja bort. De finns alltid där och du finns alltid där för dem.
Om din flickvän/pojkvän är en del av dig kan jag inte uttala mig om, eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta. (Det krävdes mycket disciplin för att inte skriva någon ironisk kommentar till det..)

Det har jag har funnit svårast att analysa är utseendet. Personifierar det dig? Jag tror jag måste säga ja, det gör det. Hur du klär dig, hur du sminkar dig, hur du har ditt hår, allt detta avspeglar dig. Du är två saker: Det som syns (utsidan) och det som inte syns (insidan). Och dessa två hör ihop. Hur du ser ut är speglat av hur du är inuti, var skulle annars uttrycket "skönhet kommer inifrån" komma ifrån? Men iallafall, att se ut som man vill och ha sin egen stil, det är ett bevis på att man har en stark insida.

Att veta vem man själv är, det är svårt. Att sedan vara denna person fullt ut, det är ännu svårare.