rebecca was here

Jag är så trött på att alla bryr sig så mycket om andras liv. Vilka kläder jag har på mig, hur jag sminkar mig, hur jag pratar, vilken musik jag lyssnar på, vad jag gör efter skolan, vilka personer jag umgås med.. Det är något som JAG väljer, något som påverkar MITT liv, ingen annans. Jag kan inte förstå varför människor, även jag själv, lägger ner så fruktansvärt mycket energi på att analysera, klaga på och skvallra om andra personers livsval. Man förstör bara för sig själv: Jag får ju inte reda på om några randoms sitter och spyr galla över mig, så jag lever i lyckligt ovetande medan de sitter och väcker en massa onödig vrede som sprider negativ energi inom sig själva.

Jag försöker alltid att ha ett öppet sinne och inte se ner på någon, men det kan ibland vara svårt. Av någon anledning är det lättare att säga något elakt om någon än något snällt. Det är lite tragiskt, för sanningen är att när man snackar skit mår man inte bra själv, antingen det är avundsjuka eller bara obefogad ilska.

Jag tror att jag är bra på att inte se ner på personer som är lite annorlunda, eftersom jag ser mig själv som ganska annorlunda. Tvärtom kan jag, fast jag inte vill, se ner på alla "duktiga flickor" som är så "lagom" på alla sätt. Ni ser ju, jag lägger redan in negativa värderingar bara genom att beskriva dem. Jag brukar tänka att de inte vågar bara sig själva och inte har någon personlighet, fast jag egentligen inte alls känner dem. Allt detta bygger ju egentligen på någon sorts avundsjuka från min sida, alla vill ju innerst inne passa in och vara inside the box. Detta känner jag att de är och inte jag, så därför känner jag väl att jag jag måste se ner på dem för att höja mig själv.

Anledningen till att jag har reagerat lite starkt på detta just idag, beror på en sak en kompis sa idag:
Jag (entusiastisk): Idag börjar bonde söker fru!
Hon: Ah, det är så dåligt.. Man slösar verkligen bort sitt liv om man tittar på det..
Just då reagerade jag inte särskilt mycket, men några timmar senare började jag fundera över det, och egentligen, vad är det för dum grej att säga? Totalt onödigt och dessutom oartigt, hon påstod ju alltså att jag slösar bort mitt liv?! Lite upprörande faktiskt, vem är hon att avgöra det?

Nu kommer hon säkert läsa detta, så jag måste bara: Jag är absolut inte sur :) Det väckte bara en åsikt. Som exempel kunde jag lika gärna tagit någon av alla de tusentals som klagat på min musiksmak.